Gårkvällen bestod av en himla massa tårar då jag hyrde filmen Marley och Jag. Jag har läst boken men filmatiseringar blir alltid lite mer rörande... Så där låg jag och grinade i sängen med pojkvännen sovandes brevid mig, tror nog att han höll på att dö av tristess av filmen...



Nu ska jag hjälpa pappa i nya lägenheten. Hörs.