Satt precis och bläddrade i Hibbs blogg, den e verkligen grym och jag gillar verkligen att hon verkar vara lite mer normal och inte en hetsbantande size zero brud som lägger upp en bild på ett glas vatten typ, nej för hon har härliga bilder med godis, glass, det är normalt ska ni veta!
En sak jag tänke på då hon skrev ett inlägg om Nanna är att man aldrig vet vad som finns bakom en annan människans fasad. Man träffar så otroligt många människor och har egentligen ingen aning om vad som försegår när de stänger dörrarna till deras hem.
Jag har ett tränat öga för att se anorektiker, det vet alla som lidit av sjukdomen, vi kan se dom på milsavstånd. Killar är ofta sämre på att se folk som lider av anorexi, enligt mig iallafall. Jag kommer ihåg hur hårt det sårade mig att bli ignorerad på det sätt som jag försökte synas på. Jag ville bli sedd som smal, mager, och ibland reagerade inte folk på det, det kändes på den tiden helt seriöst som att få en kniv i hjärtat.
Jag minns en dag innan jag blev inlagd för första gången, jag och min syster gick på stan och hon var sjukt arg för att folk kollade så mycket på mig, eller rättare sagt glodde, men under den tiden i fasen så såg jag inte folks blickar, det var som om att jag var blind, iallafall gick Marie Serenholt förbi och stirrade ögonen ur sig på mig, och jag kommer ihåg att min syster sa; Ja du har ju iallafall lyckats dra uppmärksamheten till dig av en kändis. . .

Såhär i efterhand så förstår jag ju att det var för att jag såg hemsk ut, inte tvärtom som jag gjorde då...