Har precis kollat klart på Michael Jackssons minnesstund. Hur många ögon var torra under hela sändningen? Inte mina iallafall. Starka ord från stora personer och fina sånger framförda av Michaels vänner. Tårarna strömmade ner för mina kinder när Paris skulle säga hur mycket hon älskade sin pappa... Vilket fruktansvärt öde som har drabbat dessa barn och så många andra.
Jag säger som Tv4 kommentator; Man kände inte Michael men man blir ändå berörd. För det berör att sitta och höra andra prata om en människa som om han vore en Gud, jag kommer nog aldrig förstå hans storhet på det sätt som hans vänner och familj gör.

Nu blir det fortsatt Michael kväll med The Dangerous Tour.

/E