hundhimlen

I lördags när vi satt hemma hos Sara fick Lisette ett samtal av hennes mormor som berättade att Angie, Lisettes älskade hund, har blivit sämre efter några dagars sjukdom.
Det är så konstigt hur ett liv bara kan försvinna sådär på en timme. Angie var en helt otrolig hund och för de som inte har eller har haft hund själva så tror jag att det är svårt att sätta sig in i de känslor som en hundägare känner när deras ögonsten precis lämnat dom.
Min hund börjar också bli till åren och jag vet att även jag kommer att vara helt förkrossad när hon lämnar oss.
En sak är iallafall säker, hunden är verkligen människans bästa vän, hur töntigt det än låter så finns det inga som är oss så lojala som våra egna vovvar.

Vila i frid Angie



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0