En fråga som ofta cirkulerar i mitt huvud är; Hur kunde jag drabbas av Anorexi? Hur kunde just jag bli sjuk? Vad gjorde jag för att förtjäna det?
Jag skapad ett fruktansvärt monster som tog flera år att tygla. . .
Frågan är: Kommer vi någonsin kunna bli helt fria från våra demoner? Jag är frisk, friskare än jag någonsin kan komma ihåg att jag varit. För om jag ska vara ärlig så kan jag inte komma ihåg tiden då jag var frisk innan jag blev sjuk... Den tiden existerar lixom inte på något sätt...
Men ibland kommer de där små stunderna, dom dagarna som tynger ens axlar så fruktansvärt mycket, då man ställer sig just frågan; Kan man bli fri?
Och jag tror, eller jag vet, att jag tyvärr är så frisk som jag någonsin kan bli (jag är förstås oerhört tacksam för att jag är så pass frisk som jag är) men vore det inte skönt att även kunna slippa de tunga dagarna också? Men det är min last, anorexi är min last, det är en del av mig. Hur mycket jag än vill skrapa bort det från min identitet så kan jag inte det, för det är jag till så stor del. Likaså som någon annans last är att de lider av migrän, så lider jag av mina små demoner. Och ja, jag har vant mig, men ibland vill man bara ge dom en liten snyting...