Det är inte lätt att gå från 12 års skola till att plötsligt jobba heltid.
Visst, skolan var ett "heltidsjobb" men man kunde ändå välja att göra det till vad man själv ville. Plus att man gled dit varje dag med vetskapen om att man fick träffa polarna.
Efter en månad på mitt nya jobb är jag slutkörd. Magont, halsont och en extrem trötthet i kroppen är resultatet av att snabba upp tempot rejält efter mer än ett halvt liv i skolan.
Själva situationen är extremt ångestladdad och tanken på att man ska behöva jobba tills man blir 65 är SKRÄMMANDE. Det är inte det att jag saknar plugget, för det gör jag inte. Det är de att man i sånna här situationer börjar tänka på vad man egentligen vill göra med sitt liv. Vad vill jag jobba med? Vad mår jag bra utav? Och att inte veta svaret är läskigt... Jag försöker att inte vara en sån djup människa, men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte tänka "här och nu" just nu... Måste verkligen bli bättre på det. Inte stressa upp mig, inte ta så hårt på saker...

Mycket att jobba med. Men jag har ju som sagt ett helt liv att upptäcka mig själv ännu bättre...




fick höra en ofantligt rolig historia idag om en dvärg och kom genast att tänka på denna bild...