Här nedan följer en konversation mellan mig och Paulina häromdagen;

Paulina; Jag gjorde en god gärning idag när jag var och käkade lunch i Djursholm.

Jag; Jaha, det var trevligt, och det var?

Paulina; Jag satt själv och åt och så hörde jag hur en äldre dam frågade några som satt vid ett annat bord om hon kunde få sitta med dom för att hon var själv, hon förklarade också att hon visste att det var osvenskt att göra så.
Då sa jag att hon kunde få sitta med mig för att jag också var ensam.
(Paulina svär lite och uttrycker ilska över att folk är så himla torra)

Jag; Ja men det var ju fint gjort av dig!

Paulina; Ja men där gjorde jag ju ÅRETS TABBE, tanten slutade ju ALDRIG att snacka!!!

Räknas det fortfarande som en god gärning om man ångrar den?

I rest my case!