Ja jag vet. Uppdateringen är kass. Men det får den vara när man har sorg. Jag har börjat förstå allt mer och mer att detta är det bästa för min älskling. Trots det så känns det så oerhört svårt att inse. Imorgon klockan 6 kommer veterinären hem till oss. Då ska vi säga adjö till våran älskade.
Nästan hela släkten kommer att vara här för att vi alla älskar henne. Vi hade inflyttningsmiddag hos min far igår, alla satt och snyftade om vartannat.
Även fast jag vet att hon kommer att vara borta inom ett dygn så kan jag inte föreställa mig hur det kommer att kännas.
Min lilla tuss ska till himlen.
Vill bara på något sätt vakna och inse att det varit en mardröm. . .